En del personer – jag har varit en av dem – är hätska motståndare till hybridmöten. ”Hybridmöten borde förbjudas” har varit vårt gemensamma slagord. Men med tiden har jag insett att det inte är hybridmötet i sig som är förkastligt, utan omständigheterna runt omkring.
 
Hybridmöten blev plötsligt nödvändiga och mycket vanligare när pandemin började lägga sig och vissa var på kontoret medan andra fortfarande jobbade på distans. Den som ville kalla till ett möte fick höra sig för om vem som skulle vara var, och sedan försöka få det att fungera.
 
Alla som har försökt hålla i ett möte med ett par personer i rummet och ett par på distans vet hur det kan gå till. Du har din laptop som du ska visa bilder på. Samtidigt har du personer uppkopplade som ska se presentationen, och dessutom höra och se alla andra som är med i mötet. Även om man kan få detta att lira någorlunda så kan när som helst någon av distansdeltagarna få problem med sitt bredband eller något annat. Teknik och teknikstrul utgör plötsligt den större delen av dagordningen och alla blir frustrerade.
 
Men jag har också deltagit i några hybridmöten där det har funnits ändamålsenlig utrustning. Det är vanligtvis en ordentlig skärm vid mötesbordets kortända med kamera och en bra mikrofon och högtalare på bordet. Utrustningen är så pass väl kalibrerad och inarbetad att de som ska koppla upp sig kan göra det utan att mötesledaren behöver göra något. Alla ser och hör alla andra. Dessa möten har fungerat mycket bra och det finns ju ingen anledning att förbjuda väl fungerande möten.
 
Bra utrustning kostar pengar och mindre organisationer kanske inte har råd. Dessutom, i de goda exempel jag hänvisar till har det funnits supportpersonal som kan rycka in om mötesledaren har glömt t ex hur man sätter på utrustningen. Även detta är ju något som bara större verksamheter kan kosta på sig. Samtidigt finns det fristående kameror och mikrofoner som inte kostar skjortan. Och i vissa organisationer sitter alla med datorn framför sig oavsett om man är i rummet eller ej. Lösningar finns alltså om man anstränger sig.  
 
Så vi hybridhatare kanske måste nyansera vår ståndpunkt och rikta in oss mot att istället förbjuda dåliga förutsättningar för hybridmöten. Det blir ju inte ett lika bra slagord men kanske ändå mer verkningsfullt i längden. 


Anders Olin, Associerad partner i Stratvise