Tänk dig följande scen: en ledningsgrupp sitter och diskuterar det senaste årets framgångsrika förändringsarbete. Hela personalen har gått igenom en XX-utbildning och genomfört lokala workshops, och nu känns det verkligen som att budskapet har börjat sjunka in ordentligt. Det är nog dubbelt så många som XX:ar nuförtiden, tror vd, medan försäljningschefen är mer optimistisk och gissar på en fyrdubbling. ”Vi tar och skickar ut en webbenkät”, bestämmer de sig för. Alla är glada, tills någon inser att det kommer bli väldigt svårt att mäta en förändring som saknar baslinje. Vad var utgångspunkten? Hur många var det som XX:ade redan för ett år sedan?
Om den förändring ni står inför handlar om enkelt mätbara parametrar som redan kontrolleras löpande så är det här inte något problem, då är det bara att läsa av i systemen längre fram hur stor förändringen har blivit. Men är ni ute efter mer subtila ändringar i attityder och beteenden kan det bli väldigt svårt att utvärdera förändringsprojektet om det inte finns en ordentlig nollmätning. Och att komma i efterhand och be medarbetarna uppskatta hur mycket de tyckte om något, eller i hur hög utsträckning de brukade göra något, för ett år sedan – det ger inte några tillförlitliga siffror.